Arbetscykel

Arbetscykeln är den maximalt tillåtna drifttiden för en elektronisk komponent eller en maskin, efter vilken en vilofas måste äga rum för att inte skada maskinen eller komponenten. Driftlägena definieras i DIN VDE 0530-1. En arbetscykel anges alltid om den elektroniska komponenten eller apparaten inte kan producera den nominella effekten konstant, utan endast tillfälligt. Ett exempel på detta är en apparat som inte kan avleda värmeförlusten tillräckligt snabbt och därför inte klarar av en konstant belastning utan att skadas. Exempel på apparater med arbetscykel är svetsutrustning, elmotorer, likströmsmotorer, slipmaskiner och effektreläer.

För transformatorer är driftcykeln ED förhållandet mellan inkopplings- eller belastningstiden och drifttiden. För att undvika otillåtna temperaturökningar får den maximala speltiden på 10 minuter inte överskridas (allt längre än så motsvarar kontinuerlig drift).

Arbetscykeln beräknas enligt följande:
ED % = drifttid : (drifttid + drifttid) x 100%

Typklassningen för korttidslastning beräknas enligt följande:
Typeffekt = märkeffekt x √ED % : 100

Enligt standarden görs en åtskillnad mellan följande driftlägen:

S1: Kontinuerlig drift, konstant belastning
S2: Kortvarig drift, konstant belastning
S3: Intermittent drift utan påverkan av start på temperaturen
S4: Intermittent drift med påverkan av start på temperaturen
S5: Intermittent drift med påverkan av start och bromsning på temperaturen
S6: Kontinuerlig drift med intermittent belastning
S7: Kontinuerlig drift med start och bromsning
S8: Kontinuerlig drift med laständring