Oljetransformator

Oljetransformatorer är vätskefyllda transformatorer där transformatoroljan fungerar som elektrisk isolering och för att avleda värmeförluster.

En transformator består av en magnetkrets, denna kallas för kärnan. Kärnan i en oljetransformator består av laminerat elektrostål. Kärnan har minst två strömförande lindningar, den så kallade primärlindningen och sekundärlindningen. Om en växelspänning läggs på primärlindningen börjar en växelström att flöda genom primärlindningen. Denna växelström genererar ett magnetfält i lindningen, som ändrar styrka och frekvens beroende på växelströmskällan. Transformatorns magnetiska flöde ändras med växelspänningens frekvens.
Tillverkningstekniken för kärnan och kvaliteten på den transformatorkärna som används påverkar den magnetiska kretsen. Helst ska en transformators magnetkrets (magnetfält) generera låga virvelströmsförluster och ha låga ommagnetiseringsförluster (hysteresförluster). En annan aspekt är motståndet i transformatorns lindning. Lindningsförlusterna kan bara minskas med skiktade och ordnade lindningar på primär- och sekundärspolarna och med den bästa lindningsmetallen. Spänningen regleras med antalet varv på spolen. Strömstyrkan avgör lindningsmetallens diameter.
En transformators märkeffekt uttrycks i VA, kVA eller MVA (VA står för voltampere och är måttenheten för skenbar elektrisk effekt, kVA för kilovoltampere och MVA för megavoltampere).
Med undantag för silver har koppar den bästa ledningsförmågan med γ = 56. Aluminium har däremot bara γ = 36. Aluminium följer därför med ett försprång på cirka 35 procent. Koppar är alltså den bästa metallen och aluminium ”bara” den näst bästa av de tekniskt och ekonomiskt användbara ledarmaterialen för elektrisk energi. Alla andra metaller kan inte betraktas som ledare av elektricitet och legeringar har i allmänhet en betydligt lägre ledningsförmåga än rena metaller. Silver eller guld utesluts helt och hållet på grund av det höga priset.

Krafttransformatorer tillverkas antingen som oljefyllda eller torra transformatorer (gjutna hartstransformatorer). En oljefylld transformator består av minst en aktiv del. En aktiv del är kombinationen av lindningen (denna är anordnad koncentriskt som en cylindrisk lindning eller skivlindning av koppar eller aluminium), kärnan (skiktade elektriska plåtar med låga virvelströmsförluster) och pressade delar. Beroende på konstruktion kan andra aktiva delar vara t.ex. drosslar för begränsning av kortslutningsströmmen eller strömbegränsande drosslar för tapväxlare som används. En torrtransformator (gjuthartstransformator) används när oljetransformatorer endast kan användas på ett osäkert sätt på grund av brandbelastning och vattenrisk. Gjuthartstransformatorer har liknande komponenter och består av samma teknik som en oljetransformator.

Användningsområdet varierar beroende på transformatorns konstruktion. Oljetransformatorer kan därför användas för olika lösningar och tillämpningar. De används inom kraftgenerering och kraftöverföring som generatorstegringstransformatorer och nätanslutningstransformatorer mellan kraftverket och elnätet, som systemanslutningstransformatorer i högspänningsstationer och som systemförsörjningstransformatorer för industriella applikationer.