I TN-C-systemet används en gemensam PEN-ledare för skyddsledaren och neutralledaren. Detta gör att en låg spänning kan appliceras på apparathusen under normal drift. Om PEN-ledaren bryts finns det dock risk för att hela nätspänningen (upp till 230 V) överförs till delar som kan vidröras - en betydande säkerhetsrisk. Trots de lägre kostnaderna för kabeldragning har TN-C-systemet endast varit tillåtet för stora ledartvärsnitt (från 10 mm² Cu) sedan 1973.

Ett TN-S-system är ett strömförsörjningssystem där neutralledaren (N) och skyddsjordledaren (PE) är separat dragna från transformatorn till lasten. Detta ger en högre säkerhetsnivå, eftersom problem som t.ex. en avbruten PEN-ledare inte uppstår i TN-C- eller TN-C-S-systemet.
TN-S-system används främst i större kommersiella anläggningar med egen transformatorstation eller i äldre brittiska bostadshus. Från övergången från TN-C till TN-S läggs den blå neutralledaren till separat och bär driftströmmen ensam.

Ett TN-C-S-system kombinerar ett TN-C-system i uppströmsnätet (vanligtvis från energileverantören) med ett TN-S-system i byggnaden. PEN-ledaren (kombinerad skyddsjord och neutralledare) delas upp i skyddsjord (PE) och neutralledare (N) vid en definierad punkt - vanligtvis vid byggnadens ingång. Från och med denna punkt måste PE och N vara permanent separerade.
TN-C-S-systemet är standard för distributionssystem i byggnader i Tyskland, Österrike och Schweiz. Den tidiga separationen av PEN-ledaren förbättrar den elektromagnetiska kompatibiliteten (EMC) och är särskilt föreskriven för byggnader med IT-teknik (enligt DIN VDE 0100-444).
Enligt DIN VDE 0100-410 är åtgärder som skyddsjordning, potentialutjämning och automatisk frånkoppling i händelse av fel också obligatoriska för att säkerställa felskydd.

Ett TT-system (franska terre-terre) är en typ av nät där både transformatorns neutralpunkt och lastsystemen är jordade separat. Systemets skyddsjordledare (PE) är inte ansluten till energileverantörens jordningssystem, utan använder en egen systemjordelektrod (RA).
Fördelen: Det finns inga utjämningsströmmar mellan leverantörens och konsumentens jord, vilket minskar korrosionen på ledande externa delar (t.ex. vattenledningar). En nackdel är dock att höga restströmmar är svåra att bryta med hjälp av säkringar. Därför krävs oftast en jordfelsbrytare (RCD).
TT-systemet används ofta där det ställs höga krav på EMC- eller jordningssäkerhet - till exempel på landsbygden eller vid järnvägslinjer.

Ett IT-system (franska: Isolé Terre) är en form av lågspänningsförsörjning där ingen aktiv ledare är direkt jordad - även neutralledaren är isolerad eller endast jordad via hög impedans.
Den viktigaste egenskapen: Ett första jordfel leder inte till frånkoppling, vilket ger en hög leveranssäkerhet. IT-system är därför idealiska för kritiska applikationer med hög tillförlitlighet, t.ex. på sjukhus, inom industrin eller i reservkraftsystem.
Nätverket är dock begränsat till en liten del, eftersom felströmmarna över kablarnas kapacitans ökar med ökande kabellängd och felsökningen blir svårare. IT-system har också goda EMC-egenskaper och är lämpliga för både växel- och likström. I medicinska IT-system är effekten begränsad till maximalt 8 kVA och speciella uttag krävs.