Deltaanslutningen är en klassisk typ av krets inom elektroteknik, som främst används i trefassystem och i elektrisk kraftdistribution. Tre belastningar ansluts på ett sådant sätt att de bildar ett slutet delta – därav namnet. I motsats till stjärnanslutningen krävs ingen neutralledare för deltakopplingen.
I deltaanslutningen är ena änden av varje spole (eller annan last) ansluten till början av nästa, vilket skapar tre elektriska vägar som är ordnade i form av en triangel. De tre yttre ledarna (L1, L2, L3) i trefassystemetär anslutna till triangelns hörn.
Denna typ av anslutning innebär att spänningen i de yttre ledarna finns mellan belastningarna – den så kallade fasspänningen. I det här fallet motsvarar fasspänningen fasspänningen, eftersom en last är ansluten direkt mellan två fasledare.
Jämfört med stjärnkopplingen skiljer sig deltakopplingen främst genom sin typ av anslutning och sitt elektriska beteende. I stjärnkopplingen är de tre belastningarna anslutna till en gemensam punkt, den så kallade stjärnpunkten. Från denna punkt leder ofta en neutralledare till jord eller till enfasbelastningar. Detta ger en definierad referensspänning i stjärnanslutningen och gör att både trefas- och enfassystem kan drivas.
En viktig skillnad ligger i de spänningar som uppstår. I stjärnkopplingen finns fasspänningen, dvs. spänningen mellan en ytterledare och stjärnpunkten, vid varje belastning. Fas-till-fas-spänningen, d.v.s. spänningen mellan två faser, är större än fas-till-fas-spänningen med en faktor √3. Detta förhållande kan uttryckas matematiskt med hjälp av cdot-operatorn:
ULeiter=3⋅UStrangU_{Leiter} = sqrt{3} cdot U_{Strang}ULeiter=3⋅UStrang
I deltaanslutningen är däremot varje last ansluten direkt mellan två fasledare. De spänningar som tillförs här är därför ledarspänningarna, och dessa motsvarar exakt spänningen över respektive last – fasspänningen i deltaanslutningen är därför lika med ledarspänningen. Det finns ingen neutralledare eller stjärnpunkt i den här anslutningen.
Deltaanslutningen används företrädesvis när hög effekt ska överföras eller vid anslutning av elektriska maskiner som trefasmotorer. Eftersom det inte krävs någon neutralledare är den särskilt populär i industriella system där de anslutna lasterna utgör en symmetrisk belastning.
En annan fördel är det högre möjliga effektutbytet: Vid samma spänning och ström kan en motor i deltakopplingen ta upp en faktor 3 mer effekt än i stjärnkopplingen, vilket är särskilt märkbart vid start av stora maskiner.
I en deltakoppling verkar spänningarna mellan faserna direkt på de anslutna belastningarna. Detta innebär att varje last får hela spänningen mellan två fasledare. Belastningen på ledarna beror på typen av last och dess elektriskamotstånd eller impedans.
Särskild försiktighet måste iakttas vid obalanserad belastning eller vid fel, eftersom det inte finns någon neutralledare i deltaanslutningen via vilken eventuella restströmmar kan ledas ut – till skillnad från i stjärnanslutningen med en jordad neutralpunkt.
Typiska tillämpningar av deltaanslutningen finns i:
Delta-anslutningen kombineras ofta med stjärnanslutningen, t.ex. vid så kallad stjärn-delta-start av motorer. Här drivs en motor först i stjärnkoppling för att begränsa startströmmarna och växlas sedan till deltakoppling efter en kort tid för att uppnå full effekt.
Deltakopplingen är en effektiv och kraftfull kopplingstyp inom elektrotekniken som framför allt används i trefassystem med höga belastningar. Jämfört med stjärnkopplingen ger den ett högre energiutbyte, men kräver ingen neutralledare och ställer högre krav på symmetrin hos lasterna.
En god förståelse för sambanden mellan spänning, fasspänning, faser, belastningar och anslutningstyper som delta eller stjärna är avgörande för säker planering och drift av elsystem i växelströmsnätet.
Mehr Produkte entdecken
+49 (0) 60 62 - 9 42 50 
info@bre-trafo.com